Just nu: Min hjärna är så gott som död och Secondhand Serenade's låt Awake spelas på hög volym med ljudet från tv'n i bakgrunden. Mamma's laptop som står i mitt knä har svårt att hålla sig inkopplad på inernet eftersom sladden åker ut varannan minut. (åh, det rimmar.. woho). Jag är trött. Jag är inte vanligt trött, och inte heller övertrött utan lixom tröttare än så. Ni vet, när man är övertrött så blir man ju sådär jätteskrattig och glad, men jag har lixom passerat den gränsen och nu skulle man snarare kunna kalla mig halvdöd istället. Det är jobbigt, sjukt jobbigt.
Tanken på att det bara är tisdag hjälper ju inte ett dugg, då jag längtar till helg mer än nåt annat. Fredagen ser lovande ut, lördagen också, och söndag är ju söndag mer än så behöver jag nog inte säga. Kommer förmodligen bli en toppenhelg, så jag skulle ju inte klaga om veckan skulle kunna skynda på sig lite. Det antar jag att jag inte är ensam om att tycka. Right?

Inte nog med att jag är sjukt trött så är jag på världens myshumör också. Att vara i någons famn, känna pulsen slå och känna värmen skulle jag inte tacka nej till just nu. Hur bra är det att jag känner så när jag är så ensam hemma att det nästan ekar om jag stänger av musiken? Svar: Inte bra någonstans!

Jag känner mig som i den där låten nu. Den där "i väntan på bussen" med rmk. När han sjunger "Hela världen ville reta mig"... Exakt så känner jag nu. Det är illa. Galet illa om jag får säga det själv. Jag ska se om jag hittar någon som kan få mig på bättre humör nu, känns som om det blev lite mycket klag i det här inlägget, så det kanske är bäst.
Later!
J.