Jag är hemma idag. Magen har börjat strula igen, och förmodligen ska jag till doktorn imorgon.
Hur som helst..

Nu sitter jag och lyssnar på lugn och sorglig musik och tänker alldeles för mycket. Jag tänker på laget.
Esk F93. Det kommer snart inte finnas något som heter så. Vi kommer inte längre ha kvar våra älskade underbara tränare. Istället blir det nytt lag och nya tränare. Det känns helt overkligt. Lite som en dröm.
De senaste 10 åren har vi inte bara spelat tillsammans. Det har varit så mycket mer. Vi har växt upp tillsammans. Vi har tillsammans blivit så starka att vi tagit oss igenom både med och motgångar. Den lagkänsla vi har och alla våra minnen ligger och kommer nog alltid ligga nära hjärtat. NI ligger nära hjärtat. För det är med er jag har upplevt det mesta. Tillsammans med er har jag blivit den jag är idag, och det är mycket eran förtjänst. Därför vill jag tacka er. Både spelare och tränare som vart med genom åren. Jag vet att det bara är ord, men ni måste lita på mig när jag säger att ni betyder så otroligt mycket för mig, och jag älskar er verkligen. Jag älskar oss!
Nu är det bara blicka framåt. Vi slutar när vi är som bäst, och nu har vi inget att förlora. Våra minnen och stunder tillsammans kommer alltid att finnas kvar, därför ska vi lyssna på vad Göran sa sista bussresan. Nu ska vi ta för oss tjejer. Vi ska inte låta någon eller något komma i våran väg.

Nu när jag tänker efter så är det inte bara laget som förändras nu. Till hösten blir allt nytt. På ett sätt så är jag faktiskt glad över det, men jag måste nog erkänna att det skrämmer mig. Ny stad, ny skola, nytt lag. Inget kommer bli som förut, men jag antar att sånt är livet. Jag vill inte leva kvar på samma ställe hela livet heller, så det här är nog det bästa som kan hända tror jag. Jag vet ju själv att det som ändå är viktigast kommer finnas kvar i mitt liv. Vännerna och familjen. För i slutändan så är det faktiskt det som betyder något.
Därför ska jag se framåt nu. Jag ska torka tårarna och med ett leende på läpparna lämna mitt förflutna bakom mig. Jag ska lämna allt det dåliga, men allt det bra.. det tänker jag bära med mig. Så länge jag lever.


..Det blev ett ganska känslofyllt inlägg nu, men jag antar att sådant också måste komma upp på bloggen ibland.
Nu ska jag nog se något avsnitt av andra avenyn och sen laga till mig någon lunch. Vi hörs senare.
J.