Än en gång har magen vart till problem, vilket bidrog till ett besök på vårdcentralen igår. Jag börjar fundera på om det inte skulle vara lättare att göra sig av med magen helt och hållet. Bara ha ett huvud på ett par armar och ben låter väl inte helt fel, eller vad säger ni? Det skulle ju faktiskt underlätta en hel del....

Nu är det iallafall på bättringsvägen och jag har fått ny medicin.
Var ut en sväng tidigare idag med Elin. Det är ju marknad i stan, och sjuk eller inte så kan man ju inte bryta traditionen gå dit. Blev bara en snabbis dock eftersom att det är rena rama vinter-vädret ute (det enda som fattades var snö). Vi gick ner och  vände i stort sett. Istället gick vi hem till familjen Björk där vi pratade lite planer inför sommaren. Supermysigt om jag får säga det själv.
Annars har jag spenderat resten av dagen hemma. Egentligen hade jag DM-match med 93-laget, skulle först spela, men det fick jag ju inte, så jag tänkte kika istället, men både vädret och magen hindrade mig. Jag satt istället hemma och höll tummarna tills dom blev blåa (kanske viss överdrift).
Blev tyvärr förlust fick jag höra senare, men med inga som helst avbytare så är jag helt säker på att mina tjejer var grymma ändå. Som alltid menar jag! Hehe.

Så.. Just nu. En sen lördagskväll sitter jag hemma och gör absolut ingenting. Varför vet ni säkert svaret på efter att ha läst det ovanstående. Tänkte gå ner på tivoli med FJML. Dom ringde för ett tag sen, men.. jag orkade inte. Det kändes inte speciellt lockande heller att gå ner dit och frysa häcken av mig i några timmar. Det blev en hemmakväll(helg) för min del istället. Helt okej det med.

Funderar på om jag inte ska gå och lägga mig strax kanske.  Börjar bli lite småtrött eftersom jag varit vaken sen si så där halv 8 imorse, då (enligt hitta.se) en telefontekniker från Upplands-Väsby bestämde sig att han skulle ringa och väcka mig. Med mitt morgonhumör kan jag inte påstå att jag blev sådär jätte glad med ett samtal under min skönhetssömn. Speciellt inte då det var i stort sett omöjligt att somna om sen, men mamma fick iallafall sällskap sådär på morgonkvisten.. Så någon fick ju glädje utav det, om man ska se det från den ljusa sidan..
 
Nej.. Nu ger jag upp. Ögonlocken är alldeles för tunga, och kroppen skriker efter att få ligga i en skön säng under tre stora täcken. Dags för mig att kila med andra ord.
Sov gott!
J.