Jag tror inte riktigt att jag kan förstå att det redan är slut. 4 år har redan gått och vi ska nu gå vidare och lämna allt bakom oss. Jag minns första dagen i 6an som om det vore igår. Jag minns hur nervös jag var och hur stor jag kände mig då jag äntligen fick börja högstadiet. Efter det har tiden bara försvunnit. Under de 4 år jag fått spenderat med alla elever och lärare har jag stött på både med och motgångar men det är de bra sakerna ja kommer bära med mig och jag kommer alltid se tillbaka på Västerledsskolan med ett leende på läpparna. Det är på Västerledsskolan jag har växt upp. Det är där jag blivit den jag är och det är mycket tack vara alla mina klasskamrater, både i de klasser jag gått och i paralellklasserna, och de lärare jag haft.

Ska jag vara ärlig så har jag aldrig trott att jag skulle sitta med tårar i ögonen och se tillbaka på allt jag gått igenom dagen innan skolavslutningen. Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt, men när jag tänker efter så är det inte ett dugg konstigt. Jag har så många minnen på den här skolan, med de här personerna. Det är allt från Råsunda i 6an, Fotbollsträningarna i A-laget, Bryggholmen i 8an, Klassresan i 9an, Lucia, Cabaré, Vårbalen igår, och allt annat jag fått uppleva det senaste åren. Allt det kommer bli så sjukt svårt att lämna. De personer jag lärt känna har blivit några av mina närmaste vänner under åren. Jag har träffat så himla mycket underbart folk.

Det är klart. Vissa saker är mindre bra än andra. Många lektioner har man helst velat slippa, och alla prov och läxor man fått, men ärligt talat så är det bara en bråkdel av de saker man kommer komma ihåg mest.
Imorgon lämnar vi skolan och det är våran tur att möta verkligheten. Tack Västerledsskolan, Elever och lärare, för dessa 4 år. Jag kommer alltid komma ihåg de vi har delat med varandra, och vart vi än hamnar i livet så är det med er jag växt upp, och det är med er jag blivit den jag är. Tack 9A för de 3 år vi spenderat ihop i 6an,7an och 8an, och Tack 9E för det här sista året. Ni är underbara allihopa!
Lycka till nu!

10 år. Jag kan inte riktigt förstå att det har gått så fort.
Bland blod, svett, skratt och tårar har vi kämpat tillsammans
och tagit oss igenom det mesta. Vi har gått igenom både med
och motgångar, men som ett lag har vi hållit oss kvar och blivit
starkare för varje år som går. På vägen hit har vi gjort vårat bästa.
Vi har tagit både förluster och vinster som vinnare. För det är vad vi i
slutändan är. Vi är vinnare. Vi har skapat minnen tillsammans som
vi kommer bära med oss till graven. Allt ifrån boba's sexualkunskap, till våran
låt för göteborgarna och till lägrena på lötgården. Efter 10 år kan jag med stolthet
säga att ni är en stor del i mitt liv, och hade det inte varit för er hade jag inte varit
den jag är idag. Ni lagkamrater och våra tränare. Tack för de här åren.
Låt oss göra den sista tiden tillsammans till något vi verkligen minns. I italien
ska det inte vara några sura miner. Vi ska åka dit, vara taggade till tusen och visa
italien vad vi går för. Vi ska visa varför vi förut har kallat oss Esk-eliten.
Våran tid är nu tjejer!

































together forever and never apart
well maybe by distance
but never by heart