Jag måste plugga. Jag har prov imorgon, och har knappt börjat. Fyfan, får ångest när jag tänker på det. Men det är bara det att jag inte orkar. Jag gör verkligen inte det. Inte en enda liten del av mig orkar, jag får ont överallt av att bara tänka på det..
Idag är verkligen en sån här dag då ingenting fungerar som jag vill, och jag bara vill spy på allt och alla som kommer i närheten av mig. Jag sitter och kämpar som bara den för att få ut dom här raderna på bloggen. Egentligen har jag ganska mycket att berätta, men det vill lixom inte lämna min hjärna, och jag ska inte bli den som tvingar det heller. Det får förbli osagt helt enkelt.

Jag tror jag suttit i mörkret och lyssnat på sorglig musik för länge nu, då tankarna virvlar runt i huvet och jag är allmänt nedstämd. Egentligen har jag väl inte speciellt mycket att klaga på om jag ska vara ärlig. Jag menar, jag har det ju bättre än många andra. Jag klarar mig lixom, men det är just det att det funnits del personer i mitt liv som jag inte har en endaste aning om vart dom tagit vägen eller hur jag ska göra för att få tillbaka dom. Eller personer och personer, nu överdriver jag väl lite eftersom jag just nu bara syftar på en person faktiskt. En släkting som jag behöver mer än någonsin förut och som jag skulle kunna göra vad som helst för att få in i mitt liv igen. Det enda hindret, det enda som kan stoppa mig att få vad jag behöver och vill är personens vilja. Jag tror ärligt talat inte att han vill ha någonting med mig att göra. Jag menar. Om han hade velat det, så skulle han väl hört av sig efter sist vi träffades. Eller väntar han på att jag ska göra det? Jag har absolut ingen aning, och heller ingen aning om vad jag ska göra...

Men nej, ärligt talat. Jag känner att det här inlägget blev en aning för djupt och tråkigt nu. Så jag tar och går och lägger mig istället. Måste tvinga mig själv till att plugga också, hur nu det ska gå. Godnatt iallafall. Imorgon väntar en ny dag, och förhoppningsvis vaknar jag på rätt sida då. Puss!
J.