can't find the words to explain


Datum: 2008-06-30 Tid: 18:28:23

okej, den här dagen, den borde egentligen inte ens få nämnas, det borde vara olagligt.
men eftersom jag är sån buse, och ändå inte har någonting annat för mig så tänker jag berätta i alla fall.

början på dagen var ingen skillnad till resten. förlust mot vallentuna som sagt. efter det har jag gjort absolut ingenting. har spenderat tiden med att antingen sitta här och lyssna på massa lugn musik, eller att ligga i soffan och kolla på dåliga repriser. har försökt sova några gånger, men min hjärna lät mig inte somna, det tycker jag var väldigt elakt av den. när jag väl var så trött att jag säkert skulle somnat så fick jag den smarta (?) idén att äta nånting. tog ett äpple och letade förgäves efter någon god dricka i kylskåpet. till slut gav jag upp och tog första bästa burk som jag hittade. det fick bli någon sorts energidryck som smakade usch, den bidrog även till att min trötthet försvann och den där efterlängtade sömnen kunde jag lika gärna glömma.
så där satt jag på soffan, i huvet var jag hur pigg som helst, men min kropp, den var helt död. tog en sväng tillbaka till datan och fastnade med att lyssna på en hel del låtar (igen) som fick mig att tänka.



"känslan av att inte veta vad som händer, den känslan är den värsta som finns. jag vet inte hur många gånger jag har gett upp, tänkt att allt är borta, borta med vinden. men sen kommer du där, du får mig att inse att det fortfarande finns ett hopp. då, just den stunden, då är du eld i mina ögon. efter att jag levt i en dröm för nån dag, så försvinner hoppet igen, elden slocknar, du blir till is. detta upprepas gång på gång, jag lyckas aldrig få något stopp på det. antagligen för att jag inte vet varför det känns så här. jag vet inte vad du vill, jag hatar att inte veta vad du vill. får ständigt frågor av folk. folk som undrar hur det är. men jag kan aldrig säga sanningen, för jag vet inte själv hur det är. jag har tänkt att prata med dig. flera gånger. men jag finner inga ord. för jag är rädd helt enkelt. rädd att säga någonting fel, rädd att du ska ta det fel. du är den enda personen just nu som ena sekunden kan få mig att känna mig riktigt hel. och sekunden efter få mig att tappa orken för allting. det finns stunder då du får mig att tro att allting bara är ett spel. alla ord du sagt, alla stunder vi haft, ja allting. det skrämmer mig. och jag hoppas att jag har fel."
Kommentarer

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback